Sanna

När världen kommer till Hökarängen eller ”ben Hökarängen seviyorum”

Turkiskt studiebesökDagen före midsommarafton fick jag ett spännande uppdrag: jag skulle guida ett gäng kvinnliga lokalpolitiker från Turkiet i Hökarängen och berätta om vårt projekt. Initiativet kom från Mariana Moreira Duarte som sitter i Farsta stadsdelsnämnd för Miljöpartiet. Med sig hade hon också   ordförande Lars Bäck (V) och Per Ove Mattsson från Farsta stadsdelsförvaltning.

”Det blir 14 personer”, sade Mariana till mig innan. Och så kom de alla, runt 18 personer med tolk och politiker, som strömmande in på vårt lilla kontor och fyllde det till bredden. Extra stolar fick hämtas från källaren. Ungefär samtidigt så blev det strömavbrott i stora delar av Hökarängen men vårt kontor drabbades inte som tur var!

Efter att politikerna hade berättat lite om svensk politik och alla fått kaffe/te och bulle hälsade jag dem välkomna med de ord jag kan på turkiska: ”Merhaba” (hej), ”İyi akşamlar” (god kväll) och ”seni seviyorum” (jag älskar dig). Det sista fick alla att skratta och jag fick lära mig att säga ”sizi seviyorum” som betyder ”jag älskar er” istället.

Därefter visade jag vår utställning om projektet och sedan gick vi på vandring i Hökarängen för att se odlingar, bikupa, konsthall med mera. Det var en spännande vandring med ett gäng glada kvinnor, en av dem gjorde till och med en liten visa om Hökarängen: ”Hökarängen, Hökarängen, Hökarängen” sjöng hon under vandringen.

Frågorna de ställde var långt ifrån desamma mot dem som brukar ställas av svenska besökare. Bland annat var de mycket imponerade av att gatorna var så rena och städade i Hökarängen och i Sverige allmänhet, hur gjorde vi för att inte folk skulle slänga saker direkt på gatan? Uppenbarligen är det mer välstädat här än i Turkiet. Jag har inget bra svar på varför, kanske är det barnprogrammens förtjänst, jag minns själv hur Ville, Valle och Victor sjöng om att man inte ska skräpa ned i naturen. Samtidigt brukar är det nog många i Hökarängen som inte tycker att där är så välstädat, men i jämförelse med hur det kan se ut i andra delar av världen är det tydligen prydligt.

Odlingarna, som vi är så stolta över, imponerade dock inte på de turkiska politikerna. ”Varför har ni så små odlingslådor och varför odlar ni inte över hela ytan”, frågade de skeptiskt. Så här har vi något att lära.

MidsommarkransREMAKE och Emma Loppis däremot uppskattades och flera av dem sprang in och shoppade under turen. Sedan var det dags att avsluta, men nästa dag såg jag dem igen, på Skansen på midsommarafton. De turkiska politikerna vinkade åt mig men det tog en stund innan jag kopplade vilka de var. Då kom en av kvinnorna fram till mig med en midsommarkrans som hon hade bundit på Skansen. Hon gav den till mig och jag gick sedan hela dagen med en turkisk midsommarkrans på mitt huvud.

Nu är projektet Hållbara Hökarängen snart slut och det är dags för mig att ta farväl. Det har varit en fantastisk tid och mötet med människor har varit det allra bästa, nu tycks också andra delar av världen vilja möta Hållbara Hökarängen, så kanske är detta inte slutet – snarare en början!

Güle güle! Allahismarladik! (på återseende) och ”Ben Hökarängen seviyorum” – jag älskar Hökarängen!