Etikettarkiv: Sista inlägget

Tack för allt, Hökarängen!

_MG_0896Nu har det gått några år sedan jag kom för att jobba min första arbetsdag i Hökarängen. Det var i oktober 2012 och jag hade ingen nyckel till projektkontoret utan fick stå utanför och vänta tills Bertil, som då var förvaltare här, kom och låste upp. Det var värt väntan för när han fick se mig lyste han upp i ett jätteleende och jag fick en varm kram.

Det har fortsatt med rätt mycket leenden och kramar. Inte bara förstås men det har inte varit många dagar utan kramar och de flesta dagar har det varit världens bästa jobb att vara projektledare för Hållbara Hökarängen. Jag har träffat och lärt känna så många härliga människor här i Hökarängen. Jag kommer att sakna er!

Och jag känner mig stolt och glad över att få ha jobbat med det här projektet. Det har varit lärorikt, utmanande, inspirerande, jobbigt ibland, men allra mest har det varit roligt. Vi har åstadkommit mycket, eller i vart fall sått många frön och vattnat en del för att få olika saker att börja spira.

Inget av det vi gjort hade varit möjligt utan samverkan med alla er som bor och jobbar här, och som engagerat er i projektet. Hela Hållbara Hökarängen bygger på den samverkan. Tack för det! Häng nu i och förvalta det vi startat tillsammans! Ni är många som med kunskap, idéer, engagemang och intresse kan fortsätta arbeta för ett hållbart Hökarängen.

Kollegorna på Stockholmshem finns här som vanligt, teamet med områdeschef, kundförvaltare och områdestekniker. Just nu pågår diskussioner om vad det ska bli av projektkontoret på gågatan, ett tänkbart alternativ är att det blir någon form av områdeskontor men inga beslut är fattade än. Själv kommer jag att flytta in till vårt huvudkontor på Hornsgatan, och fortsätta arbeta med hållbarhetsfrågor. Så jag finns kvar i närheten, med samma kontaktuppgifter, om ni vill mig något. Hör av er!

Men nu stänger jag här. På måndag åker jag till Almedalen och pratar om Hökarängen, för tredje året i rad. Och sen går jag på semester så det är inte synd om mig. Inte så mycket i alla fall. Det gäller bara att inte känna efter för mycket…